Sommaren som gick

Det känns som om sommaren kom och gick i ett enda huj. För egen del vändes allt upp och ner då jag plötsligt insjuknade allvarligt och blev tvungen att ta en dag i taget. Då sådant händer (ni vet, upplevelser av typen ”det händer andra, men inte mig”) börjar man se saker och ting med nya glasögon. Man får/ges/blir påtvingad tid att tänka. Klyschor får en konkret innebörd. Ens prioriteringar blir kristallklara. Och med ens blir det klart hur mycket man har att vara tacksam över. En underbar familj. Härliga nära och kära. Stöttande vänner och kolleger. Ett underbart hem. Och meningsfulla och givande arbetsuppgifter.
I ett sådant läge kan man inte annat än kämpa. Ge järnet för att bli bra igen utan att ändå göra för mycket. Börjar lära mig den nödvändiga balansgången nu. Och så här långt har återhämtningen gått bra. Jag hoppas det fortsätter så! Och under tiden fortsätter jag göra det jag gillar mest – både hemma och i arbetets tecken.