I England infördes 2014 ämnet Computing i grundskolan med stort stöd från bland annat näringslivet. Stora aktörer såsom Microsoft och BBC har stött detta arbete både ekonomiskt och på andra sätt. För den som är intresserad av att läsa mer om vad som händer i England och hur man där arbetar med ämnet Computing rekommenderar jag varmt CAS:s (stödorganisationen Computing at School) och Phil Bagges (engagerad lärare som skapar mängder med bra material) webbsidor.

Här tänkte jag dock fokusera på Micro:bit, en enkel men mångsidig mikrokontroller som har utvecklats av BBC och numera delas ut till alla 11-12-åringar i England. Micro:bit är utvecklad för undervisningssyfte och är relativt billig (ca 15 € / 140 kr).

I dag sköts Micro:bit av en stiftelse med målsättningen att sprida plattformen runt om i världen:

Micro:bit skiljer sig från andra programmerbara mikrokontrollers som t.ex. Arduino bl.a. genom att ha inbyggda knappar, sensorer och lysdioder (25 stycken i form av en matris på 5×5 dioder).

Ljussensorn gör det möjligt att läsa av ljusstyrkan i närheten av Micro:biten. Värdet 0 = fullt mörker och 255 = fullt ljus. Temperatursensorn läser å sin sida av temperaturen och gör det möjligt att skapa ett program som gör att Micro:biten visar upp den aktuella temperaturen. I exemplet nedan visas temperaturen upp då man skakar Micro:biten, men man kunde lika gärna välja någon annan händelse eller en forever-slinga för att kontinuerligt visa temperaturen.

Accelerometern känner av acceleration i tre riktningar (X, Y, Z), där varje axel kan känna av -4G – 4G. Då Micro:biten ligger på bordet har Z värdet -1023, medan X och Y båda har värdet 0. Varför?

Micro:biten har färdigprogrammerat stöd för att känna av vanliga händelser, som till exempel skakning, lutning och fritt fall.

Den inbyggda kompassen kan känna av magnetiska fält och Micro:biten kan därför t.ex. känna av

  • i vilken riktning den rör sig,
  • vartåt den pekar, och
  • rörelsen i grader.

Det finns också flera olika programmeringsmiljöer, både block- och textbaserade (t.ex. Python och Javascript). Allt detta gör att Micro:bit lämpar sig för alla åldrar – svårighetsgraden kan lätt anpassas beroende på ålder och tidigare erfarenhet.

Micro:bit fungerar så att man programmerar i en webbaserad miljö och sedan för över programmet till själva Micro:bit-enheten antingen via USB-kabel (om man jobbar med dator) eller blåtandskoppling (om man jobbar med platta). Att få kopplingen att funka med plattan kan vara rejält tricksigt, så för närvarande rekommenderar jag att man jobbar med dator i stället om det bara är möjligt.

Det finns som sagt flera olika programmeringsmiljöer och jag använder själv oftast PXT-blockeditorn.

Gränssnittet påminner om Code.org och Scratch, med instruktionerna (blocken) i mitten och programmeringsytan till höger. Längst till vänster finns en så kallad emulator, som visar upp vad som sker då ens program körs. Den gör det möjligt att testa och felsöka programmet redan innan man för över det till Micro:biten. Blocks-Javascript-menyn i balken högst upp gör det möjligt att enkelt byta mellan blockbaserad kod och motsvarande kod i Javascript.

Vad kan man då göra med Micro:biten? Programmet ovan skapar en enkel namnskylt, där den text som står efter ”show string” (i mitt fall Linda) kommer snurra på lysdiodsmatrisen.

De inbyggda sensorerna gör det också enkelt att skapa ett larm, till exempel för att skydda lördagsgodiset från godissugna syskon eller föräldrar. Här kan man använda exempelvis ljussensorn för att slå på larmet då ljusnivån kring Micro:biten blir tillräckligt låg eller accelerometern som känner av om Micro:biten rör på sig.


Kommer du på hur du skulle kunna förverkliga följande projekt?

  • Stegräknare
  • Vattenpass
  • Tärning
  • Cykellampa
  • Kompass
  • Godislarm
  • Pulsmätare

Du kan försöka skapa dessa även om du inte har en Micro:bit till ditt förfogande, iom att programmeringsmiljön ligger öppet tillgänglig och du då får se hur ditt program beter sig i emulatorn.

Det finns en mängd lektionsplaner och -idéer online, t.ex. på https://www.microbit.co.uk/blocks/lessons. Carl Heath och Niels Swinkels i Göteborg har skapat en uppsättning riktigt bra filmer som hjälper dig komma igång – de hittar du under makermovies.se/filmer.

Man kan göra massor med Micro:biten som sådan, men om du vill gå ännu längre och koppla in externa komponenter (såsom motorer, lysdioder, sensorer) för att förverkliga projekt i t.ex. fysik, teknik eller slöjd går det också. Till detta kan man använda vilka standardkomponenter som helst, men det finns också skräddarsydda utvidgningspaket för Micro:biten – jag använder själv Kitroniks Invention Kit.